Лорд Альфред Дуглас 1870-1945 Забвение

Увы! воюет Время против Бед,
Смиряет болью вспомненных утрат,
Даёт за злато скорби гниль и смрад
Раскаянья с забвением вослед.
Носить я должен траур много лет,
Душою вечно должен быть распят,
И мысли, словно волны, бросить в ад
Пустыни моря должен дать обет.

Но жизнь своей игрушкой расписной
Манит меня, как деток, непрестанно,
Простите, что неверен был и зол.
Умру душой, коль в радости хмельной,
Погруженной в забвенье иль обманы
Рассудка, не тебя я предпочёл.


Lord Alfred Douglas (1870-1945)

Forgetfulness

Alas ! that Time should war against Distress,
And numb the sweet ache of remembered loss,
And give for sorrow's gold the indifferent dross
Of calm regret or stark forgetfulness.
I should have worn eternal mourning dress
And nailed my soul to some perennial cross.
And made my thoughts like restless waves that toss
On the wild sea's intemperate wilderness.

But lo ! came Life, and with its painted toys
Lured me to play again like any child.
O pardon me this weak inconstancy.
May my soul die if in all present joys,
Lapped in forgetfulness or sense-beguiled
Yea, in my mirth, if I prefer not thee.


Рецензии